Sy ihop årets Glaciärfilt

Inför varje sommaren bäddar vi in en del av Björlingsgalciär med Glaciärfilten. Glaciärfilten är flera enskilda rullar som behöver rullas ut och sys ihop. Det är mycket jobb och en lång resa att bara ta sig upp till platsen på Kebnekaise som vi vill skydda.

Att välja tåg upp till Kiruna är en självklarhet. Nattåget är miljövänligt, smidigt och man hinner sova någorlunda bra innan det är dags att börja vandra upp till Kebnekaise fjällstation. Man träffar också alltid spännande människor på tåget. I år var det flera från Europa som åkte på så kallad cool-cation vandra på Kebnekaise och i Abisko för att fly värmen i deras hemländer.

En del av vandringen mot fjällstationen kan bytas ut mot båt. Vi hade ovanligt mycket packning den här gången då två deltagare var filmare och hade tung fotoutrustning med, så vi tog tacksamt emot båtfärden. Vattnet kommer från Glaciärerna och har en vacker grön-blå färg.

Efter ca 6 timmars vandring var vi framme vid stationen. Här stannade vi över natten för att fortsätta tidigt morgonen efter.

Foto: Otto Blücker

6.30 börjar vi vandra i en sol som aldrig gick ner. Det börjar ganska lugnt, men blir tuffare ju högre upp vi kommer.

Snötäcket låg fortfarande kvar i Jökelbäcken och täckte forsen som vi måste passera för att komma vidare. Det var svårt att veta var snöbryggan håller som bäst men vi säkrade oss med rep och hoppas på det bästa. Man vill helst inte ramla ner i en spricka och forslas med forsen under snörtäcket…

Foto: Otto Blücker

Skavsår måste tas om hand på en gång annars sär det omöjligt att gå vidare.

Väl framme på Björlingsgalciär grävde vi fram ullrullarna som legat gömda under stenar sedan i våras när ett gäng drog upp med dem på skidor och elektrisk vinsch.

Foto: Otto Blücker

När vi skulle gå ut på glaciären säkrar vi oss igen och tar på stegjärnen. Snötäcket som låg kvar efter vintern gömde djupa sprickor och brunnar som vi försökte undvika. Vi drog alla rullar ut till platsen vi bevarar.

Foto: Otto Blücker

När vi kom fram till vår plats rullade vi ut alla filtar bredvid varandra.

Foto: Otto Blücker

Därefter var det dags att sy ihop dem för hand. Samtidigt gick några av oss ca en kilometer för att hämta tunga stenar på en pulka för att säkra filten med.

Vädret skiftade från sol till snö och regn och sol igen. På bergen runtomkring rasade isblock och stenar så det dånade i dalen. Vi fick verkligen känna av vem det är som har makten.

När filten vare ihopsydd fäste vi den med band och jutesäckar med tunga stenar för att den ska ligga kvar i alla väder.

Foto: Otto Blücker

När allt var klart lämnade vi filten för att vilsamt ligga kvar över sommaren och spara en del av den stora Glaciären.

Snart är allt borta. Utom vår glaciärskulptur som ser så liten ut i allt det stora, trots sina 200 m2.

Hej då Glaciärfilten, vi ses igen i September!